Dag 10 den 12 april
Soluppgång över Atlanten klockan 06:43. Det mörkt rosa övergår till glödande orange och plötsligt stiger ett glödande klot över horisonten – det går snabbt och plötsligt är det ljusan dag. Vågorna fräser in över den platta vita stranden och vi gör som Ebbe föreslår – vi tar en promenad på stranden direkt efter frukost. Sand mellan tårna, vatten på fötterna, en uppspolad manet och snäckor. En strand är alltid en härlig plats att vara på. Trots en något kall vind (ovanligt kall enligt de som bor här)så ligger soldyrkare här och var. Vi vill vidare söderut mot värmen och planerar en lång bilfärd även idag, vilket passar bra eftersom Ebbe ändå känner sig hängig och kan sova och vila i bilen.
Tanger Outlet lockar dock med billiga skor så vi cruisar åter norrut någon mil förbi alla dessa surfbutiker och golfbanor (med blåfärjat vatten i sina otaliga vattenfall) och inhandlar Converse och Vans. Tjejen i Conversebutiken tror inte sina ögon när vi lägger upp sex par skor på disken, men kostar de 350 kronor styck så passar man som Svensk banne mig på :-)
På vägen (3:e gången gillt förbi surf&golf) rycker vi ”Taco Bell to go” och vi vill ha 12 soft taco och en soft bean – man börjar lära sig….. Färden går långsamt söderut för väg 17 är trafikerad av soldyrkare som inte har ett dugg bråttom och rödljusen är många. När vi så äntligen kommer ut på en dubbelfilig bred väg men en bra raksträcka trycker Anders gasen i botten och palmerna susar förbi medans vi pratar på om hur skönt det är att komma framåt och söderöver.
Det är nu det som inte får hända ändå händer! Blåljus bakom bilen. Anders ser det i backspegeln och undrar vad polisen ska jaga nu då. Hugo ser det i sin backspegel och noterar att den verkar jaga oss. ”Pull over and turn out engine!”. Ett snabbt och lite nervöst rådslag i Suburban:
-Pappa prata dålig engelska så dom fattar att vi är utlänningar
-Låtsas att du inte fattar miles/hour
-Dom tar dig väl inte???
Mannen i bilen med blåljusen tittar in genom passagerarrutan och presenterar sig myndigt som Sheriff från Georgetown County. Han vill se körkort och papper på bilen.
Anders presenterar sig på mycket knackig engelska som Anders Lindgren fråm Sviden. Han bekräftar att han har drajvers lajsens och letar bland alla sina papper och hoppas hitta det där uthyrningspappret som han stoppade ner någon gång någonstans bland alla sina pappershögar. Bingo och en lättnadens suck när den kommer fram. Linn håller på att bryta ihop i en skrattattack bakom sin kudde och vi andra har hur svår som helst att hålla oss allvarliga.
Sheriffen tar papper och körkort och går tillbaka till sin blinkande bil och vi börjar prata vilt. Vad kommer hända nu? Hur fort körde du? Kan dom ta kortet eller ta dig? Det här blir ett kul minne, ingen fara. Vi skrattar åt Anders spelade dåliga engelska – nu får han inte plötsligt byta till bra engelska för då blir han säkert arg om vi luras! ”Han kommer tillbaka!”. Sheriffen lutar sig in genom rutan och tittar barskt på Anders igen. ”On this road the maximum speed limit is 60. And you where driving 79."
-Jes?
“Take this as a warning”. Han räcker over ett papper med stämplar på, önskar oss en fortsatt trevlig resa och går till sin bil och stänger av blåljuset. Ett lättnadens jubel i Suburban och vi skrattar så att tårarna rinner. Andra gången Anders åker fast i USA. Första gången hade han diplomatpass och kunde inte tas och nu tror vi att sheriffen tyckte att det var för krångligt med utlänskt pass och hyrbil så att han helt enkelt inte orkade ta tag i det utan lät oss köra iväg så att han kunde ta en kaffe på Starbucks istället. Hur som helst – vi kan rulla vidare och jag behöver väl inte säga att vi numera håller koll på hastighetsmätaren?
Redan hemma hade vi bestämt oss för att vi ville se Charleston och staden ligger bekvämt på vägen. Vi känner att vi riktigt tycker om den här staden så fort vi kommer dit. Hus i ljusa färger med generösa verandor och lummiga välskötta trädgårdar. Jämna rader av parkerade bilar modell lyxiga (en hel del Volvo). Vi parkerar inne i city och promenerar iväg med Ebbe inbäddad i en filt i vagnen. En marknad lockar och Hugo inhandlar en liten hund som är svetsad av muttrar och brickor. Vi ser en restaurang ”Bubba Gump Shrimp”, kliver in och blir glatt överraskade! Det är ett helt koncept byggt på filmen Forest Gump med prylar från inspelningen med bl a den berömda chokladasken, souveniraffär med oemotståndligt utbud, meny utformade som pingisrack och så vidare… God mat och många minnen från filmen senare tar vi oss tillbaka till bilen och stuvar in oss. Jenny rattar mödosamt ut och några andra förare flinar åt tjejen som försöker baxa ut fetbilen från den trånga parkeringen. Det bjuder vi på!
Nu är det segt att köra trots att vi är på snabba Interstate 95. Vid 23-tiden tröttnar vi och svänger av vid en av dessa otaliga ”Lodging”-skyltar. Efter lite letande kan vi backa upp mot vår egen ytterdörr på Motell Magnuson och det är stort, fräscht och helt perfekt att lyfta in väskorna och somna bums.
Bäst med dag 10:
· Soluppgång över den brusande Atlanten
· Mina Vans (skor)
· Att inte polisen tog pappa
· Buba Gump Shrimps i Charleston
· Att somna på Magnusons
