lindgrenarna

Idag är det museumsdag. Washington måste vara en av världens museumstätaste städer och det är trevligt nog gratis att besöka alla dessa fantastiska utställningar. Världens mest besökta museum lockar mest och vi kliver in genom säkerhetskontrollen (såklart, behöver snart inte påpekas längre) till Air and Space museum. I den enorma entrésalen hänger Charles Lindbergs ”Spirit of St Louis” som tog honom som första man över Atlanten. Bredvid hänget sputnik och en tidig rymdkapsel. För att inte tala om stenen från månen som man får känna på (fast den är pytteliten). Vi får en trevlig introduktion till museet av en av alla dessa oräkneliga service-minded amerikanare som är ”till er tjänst” hela tiden.  Föst ut och absolut bäst är utan tvekan flygsimulatorn. Hugo och jag kliver (lite torra i munnen ska erkännas) in i ett litet mörkt utrymme där vi blir fastspända från topp till tå. I taket en röd nöd-stop-knapp. I övrigt varsin spak och en rörlig modul som ska snurra och vika sig allt efter hur piloten Hugo styr oss. Lite försiktig är han efter take-off, men plötsligt hänger vi upp-och-ner och mamma skriker till. Vi försöker sikta på några plan att panga på och plötsligt är det hela slut. Vi vill åka mer!!! Nu är det Linns tur att ratta spakarna och man kan säga att Anders ser lite blekare (men nöjd) ut för hon snurrar vilt när hon flyger!

I iMax-bion ser vi några modiga astronauter (naturligtvis nationens hjältar) som lagar Hubble-teleskopet och därmed ger oss chansen att se ända ut i rymdens alla hörn. Det ÄR svindlande med alla galaxer utanför vår – tar det slut eller ska rymden snarare ses som en pågående process? Det svindlar!

Musemshopen är bättre än någonsin och Ebbe hittar ett spännande kulspel som kompensation för att han var för kort för att flyga simulator. Ibland blir världen ändå rättvis till slut :-). Efter att ha kikat på månlandare och världens första flygande flygplan så det dags för lunch på stället där de plötsligt sköljer vår salladskyckling i brunt vatten (så vi äter inte särskilt mycket där). Killarna styr hemåt mot en lugn efter middag i lobbyn och Jenny och Linn vill se mer av både vårsol och museum. På andra sidan The Mall finns stadens 2:a mest besökta museum – det fantastiska naturhistoriska museet. Mumier (flera stycken), stenar från mars och månen (nu i större format), världens största diamant (mäktig) och ett rum fyllt med flygande fjärilar. Här skulle vi kunnat gå en hel dag! Efter att ha läst om den spännande upplösningen på gruvdramat i Chile och sett kapseln som räddade gruvarbetarna upp från underjorden så avslutar vi med en rundvandring bland prisbelönta naturfotografier och förundras över såväl motiv som fotokonst.

Vi travar vidare kvarter efter kvarter upp mot National Geographic museum och deras utställningar. Det är söndag och staden är stendöd. Allt är fint och rent. Stora hus i sten, ofta vackert utsmyckade med oklanderliga rabatter framför. Men det är dött – inte bara för att det idag saknas människor utan det är verkligen inget liv i innerstaden (men väl utanför som vi upptäcker nästa dag). När vi ska hem är vi VÄLDIGT trötta i benen! Tunnelbanenedgång efter nedgång är stängd klockan sex och tack are Linns goda humör orkar jag leta vidare och till slut landar vi hemma med resten av gänget på en mexikansk restaurang med enorma portioner.

Bäst med dag 6:

·         Naturhistoriska museet

·         Rymd-shopen där man kunde köpa äkta rymdmat

·         Solen och våren

·         INTE kycklingsalladen!

·         Flygsimulatorn