lindgrenarna

Idag ska vi se på monument. Det kan tyckas lite trist, men är man här MÅSTE man se monument och byggnader och det kommer visa sig att det till och med blir kul! Vi börjar såklart med det viktigaste – The White House. Obama har dagen till ära bjudit in 25 000 av sina kära medborgare att måla påskägg i sin trädgård och över oss cirklar militären som envisa myggor i sina helikoptrar och poliserna duggar tätt (säkerhet, mina vänner, ständigt denna säkerhet).  Huset ÄR vitt men känns mindre än man tror att det ska vara. Vi blir avundsjuka på hans gröna fina gräsmatta och undrar om Weibull kan fixa en sådan åt oss i Bromma. Undrar hur många som jobbar i Baraks trädgård?

Runt hörnet tronar den enorma pinnen Washington Monument upp sig och vi kastar frisbee i vårvindarna på ängen nedanför.



Vi strosar och Hugo rullar längs the Mall och vi stannar till vid minnesmärket från Vietnamkriget och de tusen och åter tusen namn som är ingraverade i de svarta stenarna längs vägen. Mäktigt. Vid ena ändan sitter en äldre man med ”Vietnam veteran” på sin keps och vi funderar kring om vi ska se honom som folkets hjälte? ”These people gave their life to save our country” säger pappan till dottern bredvid oss.

Lincoln ser ut som han alltig gjort där han sitter vit och ståtlig i sitt ”Memorial” och blickar ut över The Mall mot Capitoliums vita kupol. Vi ser Martin Luther där han talar från just denna plats på Youtube med det är soligt och svårt att se så vi beslutar oss för taxi till Georgetown och mat.

HÄR har vi de mysiga kvarteren. Anders hängde mycket i krokarna här under sitt år på Ambassaden i Washington (tänk att det är 18 år sedan…). Vi chansar och går in på en av de otaliga mysiga restaurangerna och BINGO! Här serveras stadens världsberömda ”frozen hot chocolate” (såklar modell big size med 5 sugrör) och vet ni vad – de har ett världsrekord här: världens dyraste milkshake. Vill man ha denna för det facila priset av $1000 så måste den beställas 48 timmar i förväg. Då flygs specialchoklad in från 3 olika länder och blandas med det finaste av det fina innan man slutligen strör lite äkta guldflagor på toppen. Served!

Menyn är en av de trevligare vi sett och maten sviker inte – nöjda (och återigen PROPPmätta) kliver vi ut i solen igen. Hugo har nu en bultande blåtira under ögat efter att ha vickat på stolen framåt in i bordskanten men humöret är det ändå inget fel på. Lite fönstershopping och sen börjar vi längta efter vår hyrbil så vi tar metron till Ronald Reagan Airport och Alamo car rental.

Det är nu vi möter arschlet. Ja ni får ursäkta ordvalet men han går numera under detta smeknamn och ni kommer snart att bli varse varför. I Sverige har vi bokat bil – vi sökte länge efter bästa pris och har klickat i alla försäkringsrutor som går innan vi dragit det på VISA-kortet. Bilen ska lämnas i Orlando och det ingår fria mil och en full tank i den Chevrolet Tahoe som bilfirman lovat oss via nätet (jodå, Anders har t.o.m. ringt från nya sim-kortet och dubbelkollat för vi har tänkt oss en riktigt fet amerikansk bil denna resa). Bakom disken till Alamo tronar så arschlet och han ler vänligt när han tar sig an vår bokning. Får vi en Tahoe kontrollfrågan Anders och då tar mannen fram sin blädderbild på bilar och visar oss. Han hummar lite, ser på oss och gissar att vi har en del bagage att stuva in? Javisst! Men då skulle jag hellre ge er en större bil, och han visar bil efter bil den ena fetare än den andra och pekar på antal passagerare och väskor för var och en. Vill vi ha DVD med? Toppen för barnen på långa resor (han har själv barn). Vad snällt tänker vi, det blir väl bra? Fast KAN vi köra sådär feta bilar och vad drar de för bensin egentligen? ”I´ll give you this car WITH DVD for 20”.

???

Jaha, utöver det vi redan betalat skulle vi lägga 1500 spänn för att ha mer space och en DVD. Knappast! ”OK, I have a good day today, I´ll give it to you for 15”. Vi är nere I 10 extra dollar per dag innan han inser att han måste kliva vidare till steg 2 i “lura-av-turister-extra-pengar-jobbet”. Han ska nu visa oss på plats uppe i garaget så att vi kan SE och KÄNNA. Där hänget DVD i taket på bilar och de är stora. Visst, men vi tar den där bokade Tahoan, den är stor nog och vi tittar hellre ut genom fönstret än på en DVD.

Nu byter han ansiktsuttryck och skriker åt någon underhuggare att fixa fram en Tahoe utan DVD. Vi skriver kontrakt och han försöker i tur och ordning lura av oss extra för en extra förare (ingår), extra för full tank (ingår) och extra för barnstol (har vi köpt själva på OKQ8 och släpat med). Han frågar barskt var den är (på hotellet) och ryar då att Ebbe får gå hem för han tillåter inte att man lämnar hans garage utan barn i barnstol.

Dom letar. Vi väntar. Vi börjar gissa att de inte HAR någon Tahoe utan DVD. Bingo! Fram rullar istället den där fetaste Chevan han visat oss (utan DVD) och han säger surt ”I´ll give you this car. It´s bigger than Tahoe and I´ll give you it for free”. Sen går han tillbaka ner.

Nu börjar det bli riktigt roligt. Vi går runt bilen och den är inte riktigt ren sedan förra uthyrningen (hans sista hämd?). Vi vinkar på en kille som jobbar där (en trevlig en visar det sig) och pekar kritiskt på smuts här och tuggumi där. Han kör genast ner och städar och kommer snabbt upp och ursäktar sig att han inte fått bort allt. Vill vi ha en annan bil? Fram kommer då den fetaste bilen med DVD som arschlet skulle haft 20 extra för per dag. Vi ler åt varandra. Den luktar dock sunkigt tycker Linn och fram kommer då en sprillans ny (bara 300 miles) Chevrolet Suburban. Vi tackar och glider iväg. Fast först måste vi veva ner rutan och kolla hur 17 man KÖR bilen (automat javisst, men var är SPAKEN?). Bil-ointresserade-Lindgrenarna checkar ut och rullar iväg som vinnare.

Håkan S – du brukar göra spaningar kring alla SUV:ars moder och vi har en ny spaning för dig: Vi sitter i alla SUV:ars mormor – fy 17 vad den är stor!

Vi brukar säga att GPS är för veklingar och att man alltid får se något nytt okänt om/när man kör vilse. Det blir vi varse redan efter 3 minuter när vi glider förbi vår avfart vidare upp mot norra USA J. Vägen följer en ravin och vi omges av skira bokskogar. Det är vacker och vi svänger av och återvänder genom lummiga (och förmodligen svindyra) förorter för att slutligen fastna en dryg timme bland alla de 25 000 som målat färdigt äggen i Obamas trädgård.

Slutet gott allting gott. En kväll i hotellpoolen och lite bloggskrivande innan vi släcker för kvällen strax före midnatt. Nu är vi inne i USA-tid och i morgon ska vi vidare till Shannandoah National Park där vi kanske får se en skunk eller en björn.

Bäst med dag 7:

·         Att arschlet blev så ägd

·         Att vi fick bilen

·         Vita huset

·         Att vi till slut visste vilken bil vi skulle få och att vi fick en ren bil

·         Den stora milkshaken