lindgrenarna

Varför inte repetera ett vinnande koncept? Frukost med smoothie a la Linn och sen ut i poolen igen. Vinden fläktar från havet och vågorna är för höga för att bada idag. Ebbe har fortfarande hög feber och hade en jobbig natt med hosta. På eftermiddagen packar vi in oss med Ali i en minibuss för en utflykt till Gallen, stande som portugiserna grudnade på 1500-talet och som sedan holländarna tog över – gamla stan i Galle innanför murarna är ett av landets åtta världsarv och fantastiskt fint. På vägen dit stannar vi hos Alis bror som har ett sidenväveri. Silkesmaskar äter mullberry-blad och spann in sig med silkestråd till en kokong, det är den tråden man sedan vindar upp och väver sidentyg av. Vi får se hela kedjan och köper några sidenvaror medoss som minne från Alis familj. När tsunamin kom fylldes huset vid havet med vatten och alla räddade sig upp på taket. Alis farbror hann inte in men klängde sig fast i ett träd och klarade sig. De nya simaskinerna som Ali köpt på blocket efer en konkurs i Borås spolades bort tillsammans med allt annat. Familjen har dock sin stora verksamhet uppe i Kandy så de kunde bygga upp allt igen här nere. Vi ser spå av tsunamin hela vägen – många hus som förstördes har man inte haft råd att bygga upp. Om man hade en försäkring så var den lankesisk och det fanns ingen back up, ingen fick ut något på försäkringarna...

Hoppet om framtiden flödar och här finns gott om rika investerare som köper mark för hotell och privata villor – säkert en god investering....

Utanför Galle finns en ädelstensgruva där man utvinner moonstone (man hittade den vid fullmåne för ca 100 år sedan) – det känns om 1800-talet men en handgrävd gruva som man hinkar upp sten ur. Handslipning och handgjorda smycken.

Galle är Sri Lankas tredje största stad och här är ett obeskrivligt myller av bilar, bussar, moppar och människor. Vi besöker frukmarknaden och provar allsköns frukter och raksar förbi fiskmarknaden med flugor och försäljare. På huvudgatan blir det lite shopping och sedan tvingar ett skyfall in oss i ”ett hål i väggen” där man säljer allt från dockor till knivar. Ali pratar som vanligt på ”känner du honom också??” och mannen bredvid oss har jobbat där i 35 år. Han har stått på samma plats i samma butik i alla dessa år. När tsunamin letade sig in från havet 300 meter bort lyftes han rätt upp och klamrade sig fast i en lyktstolpe. Allt flöt omkring och en polisbil lyftes från gatan 3 våningar upp på ett tak av den enorma kraften.

Vi tar en paus på Galle Fort Hotel – en kolonialvilla i britisk stil som förblivit i famljens ägo genom alla år och nu är ett anrikt hotel med väldigt lyxig afternoon tea – eller GT och coca cola om man så önskar...

Skymingen faller snabbt och vi vanrar genom stan ner till hamnen där vi ser ut över havet i ljuset av fyren som sveper över vattnet. Barnen fick skjuts ner och väller ur bilen när i kommer för att titta.

Kvällen avslutas som igår på vårt favoritställe – denna gång glädjer vi oss att Ebbe hänger med ut och är feberfri!

§  Bada i poolen var bäst igen!

§  Sämst att jag fick ett sår som sved

§  Kvällen på restaurangen (Top Secret) då vi lekte fångarna på fortet

§  Fruktmarkanden var bra – men vi blev lurade när vi köpte mango (det styrde dock Ali snabbt upp när han fick nys om det....) – ”Bråkade ni”? ”Nej, i bara prutade lite”.

§  Sämst var fiskmarknaden – den luktade illa och var inge fräsch

§  Bäst var silkesväveriet – att se hur det fungerar! 800 meter silkestråd från en puppa vevas upp på en vinda med en extremt enkel teknik

§  GT:en med en elefant-drink-pinne på Galle Fort Hotel i gamla stan

§  Sämst var när vi fick sitta själva i mörkret i bilen med chauffören Simba när de vuxna promenerade i stan. Vi ville gå ut men han sa nej (vågade knappast släppa ut ett gäng ungar i hamnen helt själva...)

§  Bäst var när jag handlade mina snygga flipflop för 10 kr

§  Att Ebbe blev bättre

§  Att jag fick paket från dom som varit i Galle på utflykt (Ebbe)

Ebbe har hög feber och behöver gå till doktorn. Det fixar Alis såklart – efter 16 är vanliga jobbet som doktor slut och kliniken omvandlas snabbt till privatklinik. Ali är kompis med alla, även docke, så vi går före kön som bildats utanför (kändes inte bekvämt, men Ali säget att det bara är så). På 5 minuter har doktorn ställt de obligatoriska frågorna (hög feber, hosta, halsont, ingen snuva) och vips är vi ute med recept och allt. 2000 rupies (100 kr) kostade kalaset. Apoteket var obeskrivligt – askar och burkar överallt – ALLT finns här.... Vi får tabletter i vikta kuvert med snirkliga tecken på och Ali översätter. Vi passar på att köpa tabletter mot kräk – och diarre som ska vara undergörande ifall våra mjölksyratabletter inte skulle funka.... Ebbe bäddas ner och dricker pencillin. Tuc-tuc-turen till doktorn var härlig och vi passar på att fylla på yoghurtlagret som går åt med rasande fart.

Resten av gänget hänger i poolen hela dagen och det tävlas om att dyka från kanten med Olle som enväldig domare. Växlade mynt blir skatter på botten som man kan dyka efter och blir man hungrig är det 10 steg till bord i skuggan. Olle läser några av sina två och ett halvt kilo tidningar och vinden svalkar Åsa då hon ligger i skuggan av palmbladen på en solbädd och ser ut över havet och surfarna.

Innan vi går till middagen så är det dags för Hugo att klippa sig. Han hade velat göra det innan avresan, men det hanns inte med. Nu klämmer Anders in sig med alla barnen i en tuc-tuc och åker till den enda öppna frisören denna söndag - en en sydlig grannstad. Det kändes tryggt med en kvinnlig frisör, men tänk vad man kan bedra sig...Anders visade tydligt att det inte skulle klippas mer än 1 cm i lugg och på sidan. Mitt en ett baklängessteg på väg mot den skitiga besöksoffan i konstläder från pre-kolonialtid ser Anders hur frisören, som kan antas göra sin första klippning någonsin, klipper av halva luggen och det mesta på höger sida - allt i linje med pott-tekniken. Hugo försöker hålla tårarna tillbaka samtidigt som Anders vägrar att låta denna dam ens rör Hugos hår något mer. Under stor tystnad och med en person med ansikten i sina händer, återvänder tuc-tucen till Hiddaduwa för att försöka hantera den uppkomna situationen.

Kvällen avslutas med middag på ett helt underbart ställe! Här finns bord i sanden under tak av palmkvistar och eldar brinner på stranden. Man har spänt upp band mellan palmträden som man kan gå på lina på och man kan spela biljard, pingis och en slags ”coronne”. En bar med kulörta lyktor spelar bra musik och vi kan äta och busa runt – härligt! Ebbe och Jenny är hemma och tar det lugnt. Ebbe bjuder in Sune på memory och vi har en härlig kväll utan talat språk men med mycket kommunikation. Ebbe menar att vi ska spela finns i sjön och jag är tveksam till hur det ska gå. Inga problem säger E och tror ni det är problem? Nej – det blir oavgjort och vi vinkar godnatt i samförstånd efter en fin kväll tillsammans.


Bäst idag:

§  Restaurangen där man kunde gå på lina

§  Poolen – att dyka och simma hela dagen

§  Att jag fick 10 poäng på dyket (Ellen)

§  Roti – pannkaka med cocos och honung

§  Maten på kvällen – jag var särskilt nöjd med mitt beslut om fried rice (Olle). Jag tänkte – det här är enn back-packers-ställe, vad skulle en sådan ha valt? Och så gjorde jag det! 20 kronor och supergott! Här är låg-budget bäst helt enkelt.

Vi siter på planet och håler på att åka till Sri Lanka nu och trefa Ali i Sri Lanka. Vi kommer se djur och se palmeroch bada – fan va skönt de ska bli.

  

Vi körde ett snabbt byte i Doha i Qatar mitt i natten. Värmen slog emot oss och vi fick höra att man helst landar nattetid där eftersom det på dagen är så varmt att asfalten blir mjuk på landningsbanan. Anders som länge undrat var hans kamera tagit vägen köpte en Nikon på max 10 minuter så nu kan vi fota med hans teleobjektiv på safarin – hurra!

Det var ett knappt år sedan jag såg en artikel om Sri Lanka i DN och blev rejält nyfiken. Söker man på nätet på Sri Lanka dyker srilankaguide.se upp. Det Är Ali Celander och hans fru Lillan som har flyttat hit från Göteborg och byggt guest house Sophie House. Efter att ha läst på lite om landet var det ingen tvekan – dit skulle vi! Olle, Åsa, Felicia och Ellen var genast på G och vi bokade – tack världens bästa Pernilla på Hermes Tours för hjälpen! Kriget är slut sedan 2009 och Sri Lanka är under uppbyggnad. Svterna efter Tsunamin 2004 syns än längs kusten men jag tippar på att turismen kommer att explodera här inom några år. Landet ligger som nr 1 på Lonely Planets lista Cut-price paradise back on the map - best for: culture, off the beaten track, value for money.

Lördag morgon landar vi i Colombo, landets huvudstad och vi ha inget problem att hitta Ali med sin gul-blå T-shirt. In i en stor minibuss och ut i den trafik som vi blivit förvarnade om. Det går väldigt långsamt, tuc-tuc, moppar nedtyngda av hela familjer, cyklar och bussar som ständigt tutar. Ett myller av färger och inryck.... Det tar oss nästan tre timmar ner till Hikkaduwa där Ali bor. Efter en dryg timme kan vi köra upp på den motorväg som kineserna håller på att bygga, det kostar en slant men oj vad skönt att susa på – vi är nästan ensamma på vägen! Kort avstickare för att växkla pengar. Inte på ett växelkontor – nej! Ali ringer växelkontoret som tar med sig våra sedelbuntar och i en bil vid vägkanten sker växling – 60 sekunder senare har vi sedelbuntarna med gummiband i handen och kan köra vidare.

Vi kör av i Hikkaduwa och Ebbe blir åksjuk av alla gupp – det är som att köra på en kurvig cykelväg. Vi stannar och Ali rycker åt sig en buske från ett kanelträd – vi luktar och smakar på barken och det ÄR kanel! Så är vi där – vid Alis hus. Hettan dallrar och vi bränner fötterna på marken. Lillan står i skuggan med iskalla smoothies av trädgärdens papaya och king-coconut. Ebbe får en klunk cocosmjölk direkt från nöten som är bra för mage och energi. Här är JÄTTEFINT! Ali och Lillan byggde klart huset förra året och här finns några rum och två lägenheter. Sune och Calle jobbar här och på natten vaktar Mats (Ali har ”gett” dem försvenskade namn utidrån deras lankesiska namn). Vi packar upp och gör den där rundan man brukar när man är ny – ”kolla här”, det finns mandelträd, dom har ikea-kniv, testa om kläderna flyger långt om man kastar upp dom i takfläkten....

Alis granne har en pool och vi hoppade där var vi resten av dagen. Nedanför bullrade vågorna in mot stranden och det räckte med att stå till knäna i vatten och ändå kunna surfa in med vågorna.

När skymningen kom gick vi upp på takterassen och väntade på de flygande hundar batman) som brukade komma flygande över djungeln bakom vårt hus. De kom inte utan istället kom ett skyfall och alla sökte skydd inne. Utom Jenny och Hugo som satt kvar och njöt av det varma regnet, alla ljud från naturen och de fåglar vi såg. På andra sidan bor 5 sköldpaddor, 2 varaner, 2 mungo och ibland kommer papegojor och apor. En ugglemanmma tränar sina två ungar att flyga – vi har att titta på...

Ebbe kände sig vissen så vi gick och hämtade mat som vi åt hemma i lägenheten – Dall curryn var ljuvlig.....

Bäst idag:

§  Vågorna på stranden

§  Att det var 28 grader i havet – man går inte upp för att man fryser direkt...

§  Poolen och att jag lärde mig dyka från kanten (vi var skrynkliga som russin)

§  Planet var jobbigt – det var så varmt

§  Att gå runt på supermarket med Ali och handla när han kan berätta om allt spännande man kan äta här

Sitter bänkade i planet med Åsa, Olle, Felicia och Ellen framför. Fantastiskt skönt att vara på väg mot värmen och äventyret!